Sista taxiresan som ogift

Jag & Johanna i taxin.

Och den resan gick till Adolf Fredriks Kyrka med Johanna. Antar att känslorna jag hade i taxin hade lite fjärilar i sig iaf. Roligt att det vi hade planerat nu i några månader skulle nå sin kulmen och bryta ut i ett stork fyrverkeri utav känslor kanske. Lisa och min släkts har ju inte setts förr. Och mina vänner har ju inte träffat Lisas vänner. Lisa ska bli min hustru. Vi får ÄNTLIGEN vårt kyrkbröllop. Mycket som skulle hända.
Men tanken som har varit intatuerade i mitt bakhuvud är att ens bröllopsdag är den bästa dagen i ens liv förutom när man får sina barn. Så säger ALLA. Och just nu ser det inte ut som att Lisa och jag kommer att få några barn så "THIS IS IT". Vårt livs bästa dag ligger framför oss, här och nu, och på ett ögonblick kommer den att vara förbi och det jag har kvar då är bilder, kort och minnen (dom få som mitt usla minne kan komma ihåg). Nu ska allt klicka allt ska gå i lås och si och så.
Det enda som är viktigt för mig denna dag är att Lisa säger ja till att bli min fru, resten är bonus. Vädret är mulet på väg till kyrkan, inget jag märkte något av.

Johanna tog bild på vädret

Johanna och jag hade en glad och förväntasfull stämning båda två i taxin dit. Precis som Johanna och min vänskap är glad och positiv. Johanna har jag känt sedan jag började femman 1987, då Johanna började i min klass. Vi har bott granne med cirka 80 meter mellan varann, vi har semestrat ihop, vi känner varandras föräldrar, vi har jobbat ihop, varit på många trevliga fester ihop, Lisa och jag passade Johannas och Marcus äldsta dotter när den minsta kom till världen. Så vi har en del historia ihop.
Taxiresan gick relativt snabbt, trots att chauffören blev lite stressad pga alla avstängda vägar och alla köer. Försökte ringa mamma, inte pratat med henne idag, men fick inte tag på henne. Min pappa fick jag heller inte tag på. bara hoppas att pappa var där han skulle vara, då han skulle leda mig fram.

Busy bride

När man kommer till kyrkan så är det ju meningen att ingen ska se när man går in i kyrkan. Såg att det stod lite folk på kyrkbacken. Men mitt mål var en sidodörr. När jag klev ur taxin så stannade folk upp och kollade. Kanske inte varje dag man ser en brud med släp och slöja vid Sveavägen. Såg att Kenth gick cirka 50 meter framför mig. Kul att han kunde komma, han skulle inte veta säkert förrän en timma innan bröllopet då han inte hade fått ledigt denna dag och stod på en stand-by -lista för flygningar samma dag. Nu var det bara att försöka ta sig in i kyrkan....helst osedd.