Nu händer det, nu gifter vi oss, vigsel

Once in a lifetime är detta ögonblick i mitt och Lisas liv. Vilket får mig onekligen att tänka på T|E|X|A|S Once in a lifetime. Det är ju tack vare denna superbraiga grupp som vi har träffats Lisa och jag (ska vi skicka tackkort till dom?).
Framme vid altaret så frågar Hillevi direkt om allt känns bra. Måste säga att det kändes väldigt tryggt att bli tillfrågad detta vilket gjorde allt väldigt avslappnat och bra. Känslan att vi hade valt rätt präst stärktes än en gång.

Vigseln gick snabbt. Lisa och jag stod med ryggen mot församlingen hela tiden annars hade jag nog gråtit. Det jag skulle säga gick som en dans. Knäböjningen gick fint med. Välsignelsen av våra ringar var också väldigt vacker (undrar om jag tappar bort min ring och måste köpa en ny om man kan få den nya ringen välsignad då?).

Sätta på ringarna gick också bra. Vi fick dom rätta ringarna av Hillevi, Lisa och jag har likadana ringar men olika storlekar. Vigseln avslutades med en puss och en applåd för oss. Och Hillevi avslutade med att vi var det vackraste brudpar som varit i denna kyrka, det var väldigt snällt sagt. Efter dom sista orden hörde vi tonerna till vår utgångsmarch Bachs Cantata 147 även utav mig kallad för pipsången. Och det är inte för att förringa något utav detta pampiga mästerverk men i mina otränade öron låter det som väldans avancerat pip.

Foto: Ö. Engüzel