Slöjan föll av

Lisa och jag kan skatta oss lyckliga över våra fantastiska vänner "Vänner är den familj man väljer". Min slöja ramlade av. Men Patrik såg det och fixade det hur enkelt och snabbt som helst. Jag behövde inte ens avbryta gratualationerna. tack Patrik. Denna bild visar verkligen detta.

Patrik fixar slöjan.

Såklart var det Özgür Engüzel som fångade detta ögonblick.

Vilken fantastisk syn som mötte oss!

Vi tog varandras hand och gick ut och mötte alla ute på kyrkbacken. Solen sken och alla var glada och log. Underbart att se så många lyckliga och glada människor på en och samma gång. Vår vän och bröllopskoordinator Pehr drog igång ett fyrfaldigt leve för oss ute på kyrkbacken, tack Pehr. Sedan smattarade kamerorna och vi fick kramar, pussar och lyckönskningar från alla. Vi känner oss så lyckligt lottade som är omgivna utav så underbara människor.

En av våra favoritbilder som Özgür Engüzel vår fotograf tog.

I brudkammaren

Efter att vi gått genom hela kyrkans altargång och mött allas glada blickar. Såg även vänner som hade tagit sig hit idag för att se oss bli gifta, vi är så tacksamma för att ni kom. Glädjer oss över att vi har så underbara vänner.
När altargången var slut stod kyrkovaktmästaren där och log åt oss. Tror faktiskt att han gratulerade oss också men han passade även på att visa oss in i brudkammaren och stängde dörren om oss.
Inne brudkammaren fick jag för allra första gången prata med min fru. Under tiden hörde man gästerna passera utanför dörren. Min handväska som min mamma sytt var på plats i brudkammaren, tack till den som lagt den dit enligt mitt önskemål. Och i den så låg partykameran. Tog några bilder på Lisa och mig. Varken Lisa eller jag pratade, vi mer bubblade utav lycka och glädje. Rätt som det var knackade det på dörren och Hillevi var där. Hon strålade och såg väldigt glad ut för vår skull. Sedan berättade hon att solen hade passat på att komma fram.
Det var det sista jag har tänkt på denna dag, vädret. Enda som jag har brytt mig om är ifall Lisa säger ja eller inte, precis allt annat har bara varit en enorm bonus. Anledningen till att prästen kommer in i brudkammaren är för att säga till brudparet att alla gäster har lämnat kyrkan och står på kyrkbacken och väntar. Så det var bara att gå ut och möta vår familj, släkt och vänner.

Vi är G I F T A!!!!!!

Lyckan som infinner sig inom en när man befinner sig i Adolf Fredriks vackra kyrka. Och man tittar ut över församlingen och ser sin familj, släkt och vänner vackert klädda, som rest från Sveriges och Danmarks alla hörn men även kommit ifrån andra länder. Och man sedan tittar vid sidan av sig och ser världens vackraste Lisa och veta att nu är hon min hustru! Den känslan går inte att beskriva. Lycka, eufori, glädje, upprymdhet är inte ens i närheten. Men jag försöker insupa och spara denna känsla så att jag om fem år och om femtio år kan plocka fram den och känna den igen. Min brud strålar bredvid mig och ja jag vet att det låter som en klyscha men jag är lyckligaste i universum. Känner stor glädje över att Lisa har sagt ja och jag kommer alltid vara väldigt tacksam att Hillevi gjorde detta förbund mellan Lisa och mig möjligt. Äktenskapet är heligt för mig.

Så lyfter vi på klänningarna

På höger sida är min familj och på vänster sida är min frus familj.

Nu händer det, nu gifter vi oss, vigsel

Once in a lifetime är detta ögonblick i mitt och Lisas liv. Vilket får mig onekligen att tänka på T|E|X|A|S Once in a lifetime. Det är ju tack vare denna superbraiga grupp som vi har träffats Lisa och jag (ska vi skicka tackkort till dom?).
Framme vid altaret så frågar Hillevi direkt om allt känns bra. Måste säga att det kändes väldigt tryggt att bli tillfrågad detta vilket gjorde allt väldigt avslappnat och bra. Känslan att vi hade valt rätt präst stärktes än en gång.

Vigseln gick snabbt. Lisa och jag stod med ryggen mot församlingen hela tiden annars hade jag nog gråtit. Det jag skulle säga gick som en dans. Knäböjningen gick fint med. Välsignelsen av våra ringar var också väldigt vacker (undrar om jag tappar bort min ring och måste köpa en ny om man kan få den nya ringen välsignad då?).

Sätta på ringarna gick också bra. Vi fick dom rätta ringarna av Hillevi, Lisa och jag har likadana ringar men olika storlekar. Vigseln avslutades med en puss och en applåd för oss. Och Hillevi avslutade med att vi var det vackraste brudpar som varit i denna kyrka, det var väldigt snällt sagt. Efter dom sista orden hörde vi tonerna till vår utgångsmarch Bachs Cantata 147 även utav mig kallad för pipsången. Och det är inte för att förringa något utav detta pampiga mästerverk men i mina otränade öron låter det som väldans avancerat pip.

Foto: Ö. Engüzel

Vägen fram till altaret

Vårt vigselprogram

Ser bekanta ansikten överallt i kyrkan. 

Jag och pappa

Men letar med min blick på andra för att se Lisa, min brud, min blivande fru och hennes far. Långt borta på andra sidan kyrkan ser jag Lisa och hennes pappa. Dom kommer emot oss. 

Lisa och min blivande svärfar

Jag är så glad att jag inte har några tårar. Tror att jag strålar som den ljusaste julstjärnan ur mina ögon just nu. Är så glad att ha så mycket familj och vänner som närvarar vid Lisas och min vigsel och alla är så fantastiskt fint klädda. Jag är toknöjd med valet av vår ingångsmarsch. På ett litet kick så är Lisa och hennes pappa framme i mittgången pappa och jag är ju också där. Lisa är så fantastiskt vacker, hon strålar, ler pillimariskt och ser väldigt lycklig ut. Lisas hår har en fantastiskt uppsättning väldigt lössläppt med lite pärlor i, hennes röda svall kommer verkligen till sin rätta. Och make upen gör verkligen sitt jobb och framhäver hennes vackra ögon. Lisa och jag lämnar våra pappors sidor.  Lisas syster lägger våra släp och min slöja på plats. Sedan tar jag Lisas hand och vi går sista biten till altaret hand i hand. 

Lisa & jag och vår väg mot altaret

Vi passerar våra familjer och möter allas blickar. Denna stund är underbar att få möta allas blickar och leende med Lisas vid min sida.

Snart framme vid trappan

Vi fixar trappan upp till altarringen där Hillevi väntar. Kan ju säga att det är inte alla dar man ska gå i takt till pampig musik med sju centimeters klack, dubbla underkjolar och brudklänning med både släp och slöja uppför en trappa. Men som vanligt så fixar jag det mesta med Lisa vid min sida.Kändes tryggt att komma fram till Hillevi och altarringen. Backdropen med blommor var så fin (tackar vårt svenska kronprinsesspar för idén till backdropen).

Backdrop med vårt monogram

Foto alla bilder : Ö. Engüzel

Backstage i kyrkan

Tror att vi tog oss ganska obemärkt in i kyrkan. Och det var på sidan som är närmast Hötorget. Om någon såg oss så kan ni hojta till. Lisa skulle komma in från andra sidan med sin pappa. Så nej ingen skulle komma ifrån huvudingången. Det enda som jag undrade om var om prästen kommit ihåg att dörren skulle vara öppen från sidan. Och dörren var öppen. Och där stod pappa så fin i smoking. Det är så lätt att se på min pappa när det är något högtidligt i görningen, idag var en sådan dag. Min pappa gillar kyrkor och pratar gärna om sina gökottor och mässor han går på i juletid. Kommer ihåg när jag var liten och vi blev dragna på snowracer i snön till kyrkan. Tidig julmorgon och min syster och jag hade facklor i händerna. Kyrkorummet är väldigt speciellt för mig.
Och tänka sig att nu idag har alla mina pusselbitar fallit på plats så att jag får gifta mig i en av dom vackraste kyrkor jag har varit i, jag är så lycklig och tacksam för det. Pappa sa att jag var fin och hälsade på Johanna. Så kom Hillevi vår handplockade präst, jag grät lite av lycka och fick en kram av Hillevi. Fick även veta att Lisa var på plats på andra sidan med sin pappa. Sedan kom kyrkovaktmästaren. Jag tyckte att nu var det en bra en tid att få det bekräftat som jag hade funderat på i några dagar. Det är max tre gånger i livet som kyrkklockorna ringer för en; dopet, giftermål och ens egen begravningen (konfirmationen räknas inte då är man oftast så många). Expertisen på detta område Hillevi och kyrkovaktmästaren kunde bara bekräfta min tes.

Backstage

Gjorde kortet litet och i svartvitt så att vi undgår mina rödgråtna ögon, det var glädjetårar jag lovar.
Så kom Micke vår underbara vän som hade bundit våra brudbuketter och gjort corsages till våra pappor. Min brudbukett var väldigt vacker. Med fint sidenband och pärlor runt stjälkarna. Micke nålade vant pappa. Så glad att Micke kunde vara med och fixa allt detta, så tacksam för detta.

Pappa blir nålad av Micke

Sedan så ser jag hur kön hopar sig in till vårt lilla rum. Det är kyrkovaktmästaren och organisten. Inne i rummet är redan, pappa, jag, Johanna, Hillevi och Micke.
Kyrkovaktmästaren berättar bara vart vi ska ta vägen efter vigseln, då alla gäster går ut och väntar på oss. Organisten ville kolla något med psalmer, något som jag fick hänvisa till andra sidan där min brud stod. Sedan kommer Marcus, han saknade nog sin fru som jag hade lagt vantarna på hela dagen. Han kunde filma vigseln, UNDERBART tyckte jag. Sedan gick det väldigt snabbt vår fotograf kom in en snabbis med. När Micke var klar med blommorna gick han och kollade vår backdrop framme vid altaret. Marcus gick iväg med filmkameran, organisten gick till sin orgel, kyrkovaktmästaren gick och Hillevi hann komma in en gång till innan hon gick fram till altaret. Kvar var Johanna, pappa och jag.....
Nu var det dags.........jag ställer mig på pappas högra sida och tar hans arm........så börjar kyrkklockorna att ringa, allt känns VÄLDIGT högtidligt och jag njuter och fyller hela min kropp med denna fantastiska känsla. En känsla som jag aldrig känt förr och kan nog inte ge något namn på men den är underbar och man vill inte att den ska ta slut. Sedan hör jag den fantastiska orgeln i kyrkan ge tonerna utav Mendelssohns bröllopsmarch.

Efter några sekunderna öppnas dörrarna ut mot kyrkan och mot våra familjer och vänner.

Sista taxiresan som ogift

Jag & Johanna i taxin.

Och den resan gick till Adolf Fredriks Kyrka med Johanna. Antar att känslorna jag hade i taxin hade lite fjärilar i sig iaf. Roligt att det vi hade planerat nu i några månader skulle nå sin kulmen och bryta ut i ett stork fyrverkeri utav känslor kanske. Lisa och min släkts har ju inte setts förr. Och mina vänner har ju inte träffat Lisas vänner. Lisa ska bli min hustru. Vi får ÄNTLIGEN vårt kyrkbröllop. Mycket som skulle hända.
Men tanken som har varit intatuerade i mitt bakhuvud är att ens bröllopsdag är den bästa dagen i ens liv förutom när man får sina barn. Så säger ALLA. Och just nu ser det inte ut som att Lisa och jag kommer att få några barn så "THIS IS IT". Vårt livs bästa dag ligger framför oss, här och nu, och på ett ögonblick kommer den att vara förbi och det jag har kvar då är bilder, kort och minnen (dom få som mitt usla minne kan komma ihåg). Nu ska allt klicka allt ska gå i lås och si och så.
Det enda som är viktigt för mig denna dag är att Lisa säger ja till att bli min fru, resten är bonus. Vädret är mulet på väg till kyrkan, inget jag märkte något av.

Johanna tog bild på vädret

Johanna och jag hade en glad och förväntasfull stämning båda två i taxin dit. Precis som Johanna och min vänskap är glad och positiv. Johanna har jag känt sedan jag började femman 1987, då Johanna började i min klass. Vi har bott granne med cirka 80 meter mellan varann, vi har semestrat ihop, vi känner varandras föräldrar, vi har jobbat ihop, varit på många trevliga fester ihop, Lisa och jag passade Johannas och Marcus äldsta dotter när den minsta kom till världen. Så vi har en del historia ihop.
Taxiresan gick relativt snabbt, trots att chauffören blev lite stressad pga alla avstängda vägar och alla köer. Försökte ringa mamma, inte pratat med henne idag, men fick inte tag på henne. Min pappa fick jag heller inte tag på. bara hoppas att pappa var där han skulle vara, då han skulle leda mig fram.

Busy bride

När man kommer till kyrkan så är det ju meningen att ingen ska se när man går in i kyrkan. Såg att det stod lite folk på kyrkbacken. Men mitt mål var en sidodörr. När jag klev ur taxin så stannade folk upp och kollade. Kanske inte varje dag man ser en brud med släp och slöja vid Sveavägen. Såg att Kenth gick cirka 50 meter framför mig. Kul att han kunde komma, han skulle inte veta säkert förrän en timma innan bröllopet då han inte hade fått ledigt denna dag och stod på en stand-by -lista för flygningar samma dag. Nu var det bara att försöka ta sig in i kyrkan....helst osedd.

Brudklänningspåtagning

Så var vi hemma. Maximus blev lycklig av att få sällskap. Johanna snörade min supersnygga korsett ifrån Masquerade. Sedan snörade hon min klänning. Och sen blev det lite tid till Johanna att klä om med, till en otroligt fin rosa klänning nästan lite cerise. Ringde sedan min moster och fällde en tår över att hon inte kunde vara med mig på denna dag. Pussade på Maximus som var svalt intresserade utav pussar just då. Maximus har genomlidigt all bröllopsplanering på gott och ont. Lyssnat på klassisk musik, psalmer (danska och svenska), brudvalser, lyssnat på telefonsamtal, följt med och hämtat och lämnat grejer. Så konstigt det hade känts om jag inte ens hade fått se han på denna stora dag. Eftersom det är ju Lisa, Maximus och jag i vår lilla familj och tänk att inte få träffa all denna viktiga dag. Johanna tog några riktigt fina bilder på mig och Maximus, allt för att jag skulle få känna lite lugn i hjärtat mitt.

Maximus och jag

Kolla vilken snygg ögonskugga jag har! Kul att gå i brudklänning, det gör man ju inte så ofta, skorna var riktigt bekväma med sina sju centimeters höga klack. Klockan 15.15 rullade taxin in framför vår port. Behövde lite extra tid då det var Stockholm HalvMarathon i stan. Vet inte om jag kan säga att jag hade fjärilar i magen. Tack vare Johannas sällskap och Lisas och min superbraiga planering så kände jag mig lugn med ALLT.

Idag gifter jag mig

Lisa hade tid hos By Barda klockan 9.00 och jag 10.00. Roligt eftersom jag är den morgonpigga. 8:30 Lisa i taxi till Barda. Och nej jag såg henne inte men hörde henne dock.

8.45 Ringde jag vår gode vän Christopher för han hade ringt för någon dag sedan och ville veta vad han skulle ha på sig, kostym, smoking eller frack. Telefonsamtalet till han fungerade nog ganska lugnande för mig (jag får stress som jag inte märker av på något konstigt sätt), kände att jag inte hade hunnit med allt som jag skulle ha velat göra innan jag gifter mig, typ gästpresentationerna, gått ner tio kilo...minst, sytt fast den blå tygrosen, gjort klart Lisas goodiebag, hittat den perfekta fotografen.

8.55 Körde iväg till COOP en snabbis handlade lite mer grejer till vår toalettkorg som består utav en champagnekylare. Köpte även lite smågrejer till Lisas goodiebag och en toning till mig.

9.30 Hemma ringer Barda Barda ingen svarar. Ringer Lisa som sitter hos By Barda ber henne fråga Victoria som ska göra mitt hår om jag kan gör en toning N U (det är ju bara en halvtimma kvar innan jag ska vara på salongen). Hon blir såklart förvånad över min fråga men det var inga problem. Hoppar i duschen och gör en toning.

10.00 Taxi till By Barda, Johanna väntar utanför, hon kan det där med tider. Blöt i håret så sjunker jag ner i stolen. Är underbart glad att Johanna hänger med mig hela dagen. Innan jag sätter mig i stolen så ringer min fotografen som jag har anställt på morgonen, yes här går det undan. Han ville bara vet vad som var viktigt för oss. Och det är ju såklart vigseln och kyrkan.
Victoria var på ett strålande humör och började med att ta bort toningen som jag hade kvar runt håret, så uppskattat :)! Det är en ren fröjd att ha Victoria som fixar mitt hår. Jag får sitta hur jag vill, med benen i stolen, snurra runt, sitta och titta på Johanna äta frukost osv. Inte en gång säger hon till mig att sitta rak, det hela går mycket smidigt och ska inte glömma att förtälja att Victoria är en trevlig norrlänning.

Frukost hos By Barda

Lisa sitter lite längre in i salongen i Jean-Pierres rum med draperierna fördragna. Efter en liten stund kommer Kirstie ut och hälsar (Lisas polare ifrån Skottland), vi har inte setts på ett tag. Sedan kommer Eva (Lisas syster ut och hejjar med).Under tiden äter Johanna och jag lite frukost.
Efter håret är det dags för Eden att ta sig an mitt ansikte och lägga min brudmakeup. Hon är så lätt på handen att jag inte förstår varför jag inte får ligga ner och sova när detta görs. Får under denna session ett stort gäspanfall så stort att folk kommer in och erbjuder mig kaffe som jag tackar ja till. Efter att jag fått en snygg make up så fixar Victoria till min brudfrisör igen.

Eden, brud och Victoria all in action

Sedan hoppar Johanna och jag in i taxi som tar hos hem till en väntande Maximus.

Idag är dagen innan min bröllopsdag!

Galen dag!

Massor av saker har gjorts idag. Klockan tio var mamma och jag hos Ebba för min sista provning. Innan dess hade vi hämtat Lisa och mina skor och klackkillen som hade lagt på en gummisula på våra fina fina fina skor. Det var mysigt att ha med mamma hos sömmerskan. Dels för att jag har fått klänningen av mamma och mamma tycker om att sy men även för att få en liten stund med mamma innan bröllopet. Sedan lämnade jag mamma hos syster och speedade iväg till Barda där jag träffade min hårfrisörska. En norrlänning alltid kul att få träffa såna ute på byn i Stockholm. Under tiden har Lisa handlat det sista på Systemet och satt sin mor och syster i jobb med att fixa blommorna till kyrkan. Jag var sedan hemma en sväng och hjälpte Lisa med programmet. Under tiden hon mailade det till tryckeriet så körde jag till tryckeriet. Och det var klart när jag var framme, vigselprogram och festprogram. Sedan var det bara att åka och hämta lite glas, is och grejer hos uthyrningsfirmorna.
Klockan 16.00 skulle vi ha övning i kyrkan jag var tyvärr en halv timma sen pga trafiken. Men det var riktigt kul att se pappa och hans syskon där i kyrkan.
Kvällen spenderade vi festlokalen med att träffa bandet och duka, åka och handla det där lilla extra. Vi fick fantastisk hjälp från våra nära och kära denna kväll.

Dukningen

Saknas Veuve Clicquot

När jag kom hem gjorde Lisa och hennes mamma klar goodiebagsen som vi hade börjat att göra i festlokalen.

A L L A är välkomma!

Imorgon gifter vi oss! Och många har frågat under dom senaste veckorna om man får komma och kolla i kyrkan! SJÄLVKLART får man det! Lisa och jag blir bara glada av det. Så det är bara att titta in Adolf Fredriks Kyrka imorgon innan fyra.


Nu ska jag stressa vidare, hår, naglar, festlokal, inköp, och hundra andra saker står på listan idag!