Idag var dagen vi skulle träffa vår präst som ska viga oss, Hillevi. Tråkigt nog var jag sen men Lisa var i tid. Vi hade ett samtal på nästan två timmar vid hennes nya kyrka Markuskyrkan. För mig så kändes allt väldigt ja jag vet inte hur man ska beskriva det. För jag har inte upplevt något liknande tidigare. Vet inte om högtidligt är rätta ordet? Men det kändes som att jag var på rätt plats med rätt personer. Tagen utav det fina allvaret i stunden så blev jag nästan tyst. Och Lisa började prata. Brukar ju vara tvärtom. Vi pratade om allt möjligt, våra bakgrunder och vår kärlek till varandra. Hillevi sa att hon fick rysningar, vilket var positivt.
När vi sedan fick höra texten som ska läsas i samband med vigseln så kände jag ett lugn och glädje. Jag ser verkligen fram emot denna stund i kyrkan när jag kommer att bli Lisas hustru. Är dock rädd redan nu att den kommer att vara snabbt förbi. Tror att jag kan beskriva mötet med prästen idag som ett resultat i andlig glädje. Vet faktiskt inget annat sätt att beskriva den på. Men vet att jag kommer att bära med mig denna stund livet ut i min goda bok. Det är särskilt två saker jag ser fram emot under själva vigselakten men dom delar jag inte med mig utav än.
 |
| Hillevi Beckman Foto: M Borgcrantz |
Sedan avrundades dagen med ett nationellt styrelsemöte för min del. Första mötet efter sommaren med
RiksFörbundet för Leversjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar